myownhappyplace

med Zella, hon va så duktig min prinsessa, nästan inga

problem att få henne o hoppa upp på bordet och inga

som helst problem att ta blodprover på henne. 
prov svaren kom och allt hade förbättrats jätte mycket,

vilket är positivt enligt min mening, och även veterinärens. 
Efter besöket så återstod det att komma fram till hur jag ska

göra med operation, tårar, ilska och mycket andra känslor var

i kroppen kan jag säga. blir så arg. Jag borde inte behöva ta sådana

här beslut, behöva välja. Jag borde just nu bara behöva njuta av

min graviditet, kunna gå i skolan normalt och Zella borde må bra. 
Men nu ligger inte läget till så. När jag kom hem power napade jag,

sjukt skönt. vid 15.00 bestämde jag mig, jag ringde Ultuna, bokade

tid för operation på tisdag. Jag känner att jag bara måste försöka

hjälpa henne, annars kommer jag sitta och tänka senare "tänk om jag

hade gjort det". Visst hon kanske inte får någon längre tid i livet,

men sen vet vi ju inte, hon kanske får flera år till pga operationen,

finns ingenting man kan säga med säkerhet med tumörer och operationer.
Men så fick det bli. Vill inte ge upp, hon är för pigg, glad och kry för det. 
Mitt val känns okej, nu är det alla andra problem, HUR FAN JAG SKA HA RÅD?! 
fan blir så himla förtvivlad av detta. Sak samma, pengar får helt enkelt

lösa sig, finns massa korkade kortsiktiga saker man kan göra för att

lyckas. På något vis fixa det sig. Har iallafall pengar till den första

operationen. Så långt är det klart. Sen får vi ta nästa problem sen

helt enkelt. 

Nu sitter jag hemma hos mamma, hon jobbar, ganska tråkigt. 
Men hon är hemma om några timmar igen :). 


HÖRS!