myownhappyplace

sitter jag som förlamad och inte vet hur jag ska orka fortsätta. 
Veterinären ringde idag, fick beskedet att Zella's tumörer är

väldigt elaka :'(. Hon lät dock mer optimistisk till operationerna

nu än innan. Då det är väldigt elakartat så tror hon att om vi opererar

så kan det ge henne fler år, men annars så kan det gå väldigt fort

då de är så elakartat. Men det är som sagt upp till oss, eller rättare sagt,

det är upp till mig. Jag vill inte att hon ska behöva gå igenom

denna smärta med dessa stora operationer min tös, men samtidigt

vill jag inte ge upp om henne, ifall det ger henne flera år till i livet. 
Det känns så sjukt orättvist just nu. 
Varför? Varför min lilla tjej. Hon har gått igenom tillräckligt med

hemskheter i livet innan hon kom till mig, varför måste hon även få lov

att gå igenom detta? så sjukt orättvist. 

Tar iallafall en dag i taget. Hon ska till veterinären här i Sala imorgon,

så ska vi ta prover, kolla igenom henne och så där, kolla om hennes

kalcium värden har ändrats någonting. För veterinären vart så förvånad

i förra veckan när jag berättade att hon inte alls dricker mycket längre,

utan som normalt, kissar normalt och så där.

Så hon ska kollas igenom imorgon, sen får jag ta beslutet efter det

om jag ska ringa och boka tid för operation. 

Nu ska jag iallafall börja packa ihop lite saker, för tar med mig

djuren och sticker hem till mamma om en stund, vill inte och orkar

inte sitta ensam, då kommer jag gå ner mig nå sjukt mycket. 
Har precis städat här hemma så vi kommer hem till ett rent och

fint hem sen.