myownhappyplace

Goddag. 

 

Idag är första gången sen Jamie föddes som det är tufft 

att ha honom, glad att jag har honom, han får mig att orka 

kämpa, bara ett litet leende från honom gör allt mycket 

lättare att uthärda. 

Men att inte få bearbeta min sorg som jag brukar är tufft,

bara lägga ner allt, lägga mig under täcker i två veckor 

och inte prata med en käft  och bara stänga mig själv inne,

bryta ihop tusen gånger, bli totalt tom och iskall, få skrika 

rakt ut i kudden hur jävla orättvis världen är, halsa en flaska vodka

och bli så full att jag inte minns mitt namn. 

Men det kan jag inte göra, ingenting av det, för jag måste ta 

hand om mitt barn, hur jag än mår, hur jag än känner så går han alltid

i första hand. Det är bara tufft. 

 

Har mer eller mindre gråtit sen igår kväll, nu när tårarna kommer gör det 

ont i ögonen för tror dom är uttorkade. 

Jag vet inte, jag undrar bara när smärtan tar slut, eller rättare sagt,

när har man vant sig vid den så det går att härda ut? 

Det gör så jääävla ont! Jag skulle fan till Katrineholm om 3 jävla veckor,

3 jäääävla veckor! Vi skulle kramas, gosa och skratta tills vi gråter, 

så där som vi gjorde! Det gör så jävla ont! 

 

Du va helt enkelt för fin för jorden, jorden kämpade inte tillräckligt för 

att ha dig kvar att änglarna kom och hämtade dig, 

och jag förstår dom, skulle jag också göra om jag kunde. 

Allt är så himla overkligt och orättvist. 

Du kämpade så jävla mycket, du skulle bli frisk du skulle må bra, 

du hade små små del mål för dig själv som gjorde att du skulle 

klara hela processen. Du trodde på dig själv. 

Jag trodde på dig, hade du bara fått lite mer tid hade du fixat det, 

det är jag säker på. För så som du pratade om det, om det du ville, 

om drömmar du hade, hur du pratade med stolthet i rösten när du prata 

om dina två bästa vänner, hur stolt du va över Matte när han fått en dotter,

för Filip när han fick sin knodd, och det va inte länge sen, och gud så 

stolt du va över den lilla! Hur du själv ville ha barn, helst ett helt fotbolls lag. 

Och jag vet att du hade blivit en suverän pappa. 

Som du längtade efter att få träffa Jamie, inte en enda gång vi prata som du inte 

nämnde honom. Du är så jävla bra! och jag hoppas innerligt att 

du visste det hela vägen till slutet älskade du!